jag var liten, kanske tre eller fyra.

han hette Robin och var min låtsaskompis.

och han var liten, han kunde stå i min hand, och han såg ut som Christoffer Robin i Nalle Puh.

han var min bästa vän och jag älskade honom, han fanns alltid med mig och pappa har berättat att en gång när vi var i mataffären och handlade och jag satt i vagnen, tappade jag honom.

och pappa fick gå runt i hela affären och "leta" en bra stund medan jag skrek NEJ, DÄR ÄR HAN, DÄR BORTA LIGGER HAN JU!

och mina föräldrar har sagt att när någon frågade vem jag skulle gifta mig med svarade jag alltid Robin.

Jag hade inte många vänner när jag var liten, så Robin betydde mycket för mig.

sen började jag på dagis, och han glömdes bort.

mamma frågade var Robin var och jag sa att han började skolan i ett annat land långt borta.

han försvann, lille Robin.