jag gillar inte att öppna mig inför folk.

berätta hur saker och ting egentligen är.

jag vet aldrig hur jag ska uttrycka mig. använder alltid samma träskliknelse.

"jag sjunker djupare och djupare fast jag försöker ta mig up."

och sen tittar jag in i personens ögon och ser att den inte förstår någonting alls.

och då ångrar jag att jag över huvud taget öppnade käften.

nästa gång någon frågar hur jag mår ska jag inte svara alls. bäst så.