jag kan inte sitta här alltså. jag måste göra något.

jag tänker gå ut och springa lite. i hettan.

det kliar i mitt skinn, svider och kliar.

duktig flicka, du är uppe på benen igen. bra jobbat.

jag önskar verkligen att jag kunde få uppleva sommaren 2009 igen. en andra gång.

även fast jag klädde mig konstigt och hade lysande rött hår och skar mig i handlederna så var det den bästa sommaren. jag saknar människorna jag umgicks med då, saknar alla saker vi gjor   de. nu för tiden träffar jag bara på dem ibland, på stan och sådär. utbyter några artighetsfraser, prata gamla minnen och säger att DET MÅSTE VI GÖRA OM NÅGONGÅNG. men det blir aldrig av.

ja, jag skulle betala mycket för att få uppleva den sommaren igen.

jaja. man ska kanske inte blicka bakåt så mycket. man måste leva nu. jag måste leva nu nu nu, och de människor jag umgås med nu är också bra, och sakerna vi gör är också fina.

och jag skär mig inte mera. märkena finns kvar på min hud, fast de har bleknat lite. ja, märkena bleknar men det gör inte mina minnen.